Under sommaren 2024 tjänstgjorde jag som tillförordnad stabschef under en vecka. Jag var i stort sett ensam på regementet – och definitivt den enda på plats i I 12:s gamla stabsbyggnad, Infanteristen. För att bryta tystnaden och få lite frisk luft tog jag en promenad över kaserngården.
När jag stannade till vid minnesstenen för Smålands regemente och Smålandsbrigaden upptäckte jag till min besvikelse att kanonernas lavetter var helt sönderruttna. Jag dokumenterade förfallet med några bilder, gick raka vägen in och upprättade en felanmälan till Fortifikationsverket innan jag återgick till min egen semester.
Under hösten följde jag upp ärendet, bara för att få beskedet att anmälan inte hade hanterats. Samtidigt hade vi tagit ett eget initiativ och kontaktat Byggymnasiet, som glädjande nog åtog sig uppdraget att tillverka nya lavetter. Efter en tids skriftväxling med Fortifikationsverket framkom det att en felanmälan formellt var fel väg att gå, och att de dessutom saknade resurser för att transportera bort kanonerna. För att driva processen vidare skickade jag därför in en T2-anmälan (tilläggsavtal) under våren 2025. När ingenting hände skickade jag in ytterligare en efter semestern i augusti samma år.
Trägen vinner. Efter många om och men anlände slutligen Gilbert Gustavsson AB, hämtade kanonerna och passade samtidigt på att lägga dit rejäla stenplattor på uppställningsplatsen. Jag tänkte att nu händer det äntligen saker – men riktigt så enkelt var det inte. Lavetterna färdigställdes visserligen av gymnasiet, men blev därefter stående där. Fram tills nu.
Idag, exakt 2 år, 3 månader och 5 dagar efter min allra första anmälan, är kanonerna äntligen tillbaka på sin rätta plats.
Nu kan med enkelhet resten av Smålandsbrigaden återuppstå – artilleriet är i alla fall redan på plats!
/Jonny Nilsson
För Smålands söner i rikets tjänst!